- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
559

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-559

baronen uppnått det ringaste eller kunde hysa den tillförsikten, att
sedermera kunna uppnå något.

Så länge Diego uppehöll sig i tempelruinerna, voro Ragnars
händer bundna, och han måste tänka på att sätta sig sjelf i säkerhet.

Men just det var ingen lätt sak.

Så snart han närmade sig den vattenfylda mossen anropades
han och måste med Lucidas åter göra halt.

— För tusan! Ni ämna väl inte lemna oss? Du och din
kamrat der, det är alltid fyra händer och två bössor mera. För öfrigt
skulle ni ju springa rakt i armarna på spaniorerna, hvilket icke
torde bekomma er så synnerligen väl.

Detta sades ingalunda barskt eller hotande, men var det
oaktadt en befallning, som icke kunde lemnas utan afseende.

Ragnar såg faran för upptäckt komma allt närmare, utan att
kunna göra något deremot.

Lucidas tänkte antagligen någonting liknande och fruktade
dervid sannolikt äfven, att det vid en upptäckt icke mindre gällde hans
hals, ty han ref sig så betänksamt bakom öronen och tillkastade
baronen en skygg sidoblick.

Ragnar stod der med hopknipna läppar och handen på revolvern,
hvilken hållning i och för sig var tillräcklig att hos cubanaren
injaga fruktan.

Ångesten för sitt eget lif blef Lucidas slutligen så stark, att
han ryckte baronen i ärmen och försiktigt mumlade:

— Jfltär har ni kokat en skön soppa åt er, herre. Om ni
måste stanna kvar hos Diego och hans skara, så är det inom några
timmar slut med er.

— Och äfven med dig, kamrat, ty jag kommer ingalunda att
dra mig för att skjuta dig en kula genom hufvudet.

Det var en föga angenäm utsikt.

Lucidas hängde underläppen och stirrade mot marken.

— Du skulle kunna undgå detta öde, om du visade mig en
utväg. Du är ju tillräckligt förtrogen med denna trakt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free