Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-560
Den tilltalade ruskade på hufvudet.
— Det värsta af allt är, att det bara finnes denna enda väg
öfver träsket. Derför är det knappast möjligt att lemna holmen.
— Ansträng din hjärna, kamrat! Det gäller ditt lif.
Det visste cubanaren så väl, och han skulle så gerna ha köpt
det, äfven genom en kula eller dolkstöt för Ragnar, bara ban haft
något vapen.
Men han var nu alldeles obeväpnad och kunde tryggt göra
räkning på, att baronen skulle göra allvar af sin hotelse.
Det kryade naturligtvis upp hans hjärnverksamhet. Man såg
tydligt på honom, att han ansträngde sig för att finna den önskade
utvägen.
Derunder blef situationen allt mera kritisk, tv det började redan
väcka förvåning, att vakten icke kom tillbaka, utan stod kvar på sin
plats, hvilket man tämligen tydligt kunde se från ruinerna.
En af de färgade gjorde till odh med slutligen Diego
uppmärksam derpå, ett tilltag, som flyttade den oundvikliga katastrofen ännu
närmare.
— Ar då karlen galen, som inte hörsammar samlingssignalenct
Han måste ju ha hört den.
— Kanske har han gjort iakttagelser, som fängsla honom på
hans post, herr general, anmärkte en neger.
Mulatten gjorde en rörelse af otålighet.
— Inte ens det vore något skäl att missakta mina befallningar;
Han affyrade å nyo ett skott i luften, utan att likväl dermed
uppnå något bättre resultat.
Detta var nu afgjordt högst besynnerligt och kunde ej annat än
förvåna.
Hvad kom det väl åt vakten, som inte hörsammade den
upprepade signalen?
Han stod der borta så lugn och likgiltig, som om saken inte
alis angått honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
