- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
580

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-580

gen och förmodligen spränga spaniorerna. Men ska’ vi inte bli
lefvande stekta, så få vi inte dröja längre.

Dermed skyndade han genaste vägen mot land, förföljd af
lågorna, som i den torra vassen funno god näring och voro de båda
vännerna så tätt i hälarne, att Ragnar och Stark voro insvepta i ett
formligt regn af gnistor.

Likväl lyckades de uppnå fast mark och fly in i den här
begynnande skogen.

Bakom dem lät det dervid som onda andars tjut, blandadt med
skriket af menniskoröster och de mångfaldiga läten af ångest,
hvarmed alla djur ute i mossen försökte undgå lågorna.

Skugglika gestalter i alla möjliga former skymtade förbi Stark
och baronen, snabbare än dessa båda och ofta visande ett rätt
fantastiskt yttre.

Mer än en gång grep Rugnar till knifven, när något af dessa
flyende djur kom honom för nära, men släppte den åter, ty han märkte,
det han i denna allmänna flykt icke hade att frukta något angrepp
djur, oöm voro så uppskrämda.

Ändtligen blef det mörkare mellan trädens stammar.

Ragnar orkade knappast längre och gjorde nu raglanoe halt.

Äfven Starks andedrägt var flåsande, men likväl utbrast han
nu i jublande ton:

— Vi lyckades ändå komma igenom. Nu kunna vi unna oss
en kort rast.

Det blef så småningom tyst omkring dem.

Undør det de flytt för elden, hade de tillryggalagt så lång
vägsträcka, att de hvarken hörde af spaniorerna eller mulatten och hans
folk.

Inte heller sågo de vidare någonting af det brinnande vassfältet.

Sedan Ragnar hemtat sig så pass, att han blef herre öfver sin
röst, sade ban:

— Hvad ska vi nu ta oss till? För ögonblicket ha vi
visserligen undgått faran, men ännu farligare vägar vänta oss kanske. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free