Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-582
Stark vaggade sakta på hufvudet.
— Äfven jag har sett dessa spår, ja, ännu mera,.jag har följt
dem. Men just derför vet jag, att vi icke ha att söka er fru på det
stället, ty spåret var kallt.
— Var det kallt? upprepade Ragnar frågande.
Den andre nickade instämmande.
— Ja, det var, som det heter på jägarspråket, kallt eller
gammalt. Hade det varit färskt, så hade jag icke tvekat att i nödfall
följa det midt in bland det färgade packet.
— Men betänk väl, att åtminstone det ena aftrycket först då
uppstod, när ni sjelf befann er på holmén! Jag kan icke förjaga den
tanken, att det varit Eidas röfvare, som visat sig i ruinerna och der
blef tagen för ett spöke.
— Herr baron, gör inga sådana bedrägliga slutsatser! Om jag
påstår, att er fru och hennes röfvare icke uppehållit sig på den
platsen, så kan ni lugnt lita på sanningen af mina ord.
— Ja, men hvad var det då, som negrerna sågo:
— Det samma, som jag redan långt förut lade märke till.
Emellertid är jag ej i stånd att för er förklara hvad det var. Såsom
er frus röfvare har ni utpekat en skogsmenniska, men det förefaller
mig inte-så litet konstigt. Jag kan inte klargöra det så precis,
derför fattas mig ord; ty det är i sjelfva verket mera en känslosak som
föresväfvar mig. Om ni vill följa mitt råd. så skulle jag vilja be
er icke plåga mig med frågor i detta afsëende, ty jag skulle ju i
alla fall icke kunna gifva er något fullt tillfredsställande svar.
Detta var ett besynnerligt språk.
Ragnar kände emellertid den något ordkarge kamraten
tillräckligt för att icke vidare bestorma honom med frågor och för att vara
af den öfvertygelsen, det han snart i handling skulle visa honom
hvad ban med ord icke kunde eller kanske icke ville uttrycka.
Båda försjönko nu i tystnad och inväntade så morgonen, som
icke mera var långt aflägsen.
När de första sol strålarne darrande genombröto urskogens löf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
