Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-597
till krigstjänst tvingade negrerna, af hvilka man väl näppeligen hade
1 att befara något nämnvärdt motstånd, alldenstund de voro i saknad
af skjutvapen och blott en enda marinsoldat hade uppsikt öfver dem.
Baronen och hans följeslagare döko in bland snåren och kommo
i én hast öfver ens om, hur de nu borde operera.
Dervid hade de redan hunnit förbi den soldat, som afslutade
tåget, och som gick der med vresig uppsyn, och befunno sig nu
bredvid fångarne, endast af en smal häck af buskar skilda från
dessa.
Hvad som var att göra, det hade de redan kommit öfver ens
om, hvarför nu ej ett enda ord vexlades .dem emellan.
Ragnar omhändertog kamratens bössa, hvarpå Stark på ett mer
än vanligt smalt och af lummiga träd och buskar i halfskymning
insvept ställe af vägen smugglade in sig bland fångarne.
Det lyckades, utan att någon märkte tillökningen.
De eskorterande negrerna bekymrade sig icke mycket om sina
skyddslin gar, och för resten skilde sig Stark icke så synnerligen
mycket i sitt yttre från de enskilda medlemmarne af skaran.
Han hade förstått att passa på, så att han kommit btedvid
Dahlin.
Denne såg allt annat än glad ut. Och det var heller icke att
undra på, ty han liksom alla de andra gick der med bakbundna
händer, hvilken säkerhetsåtgärd än ytterligare ökade de
eskorter.an-des sorglöshet.
Inte ens den eljes så vaksamme tusenkonstnären hade märkt
tillökningen, ty hans nuvarande högst kritiska belägenhet gaf honom
så mycket att fundera, och grubbla på, att han var halft blind och
döf för allt, som försiggick omkring honom.
Oförmärkt drog Stark under sin poncho fram en hvass dolk och
tryckte sig ännu tätare intill Dahlin.
— Kamrat, mod och framför allt det största lugnl mumlade
han i hans öra, dock icke utan farhågor, att den tilltalade i första
öfverraskningen skulle förråda sig sjelf och honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
