Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-06
TRETTIOÅTTONDE KAPITLET.
Försvunnen.
Nu skulle det vara roligt att höra, hvad ni upplefvat, sedan vi
skildes, yttrade Stark till Dahlin.
— Det är verkligen inte så lite’, svarade tuseukonstnären och
for med handen öfver pannan. När baronen aflägsnat sig för att
följa er till ruinerna, gick jag der med bössan på armen och
spejade oaflåtligt upp mot holmen utan att på en lång stund iakttaga
något, som särskildt kunde ha fängslat min uppmärksamhet.
Eldbränderna, som jag redan förut observerat, sväfvade af och an mellan
ruinerna och i deras närhet, hvilket bevisade, att något der var i
olag, men att jag för min egen del tills vidare icke hade någonting
att befara. Rundt omkring mig var och förblef ju allting tyst och
stilla. Så|hade ungefär en halftimme förflutit, när det äfven i
ruinerna blef lungt; de af och an sväfvande facklorna försvunno, den
ena efter den andra, tills de slutligen allesamman voro [försvunna.
Slutligen slocknade äfven lägerelden. Detta var en iakttagelse, som
gaf mig åtskilligt att fundera på. Under det jag gick der och
undrade hvad det kunde betyda, small ett skott. Att döma af ljudet,
hade det blifvit aflossadt i ruinerna. Ingenting låg närmare till hands,
än att jag förmodade en förveckling, som gällde er eller baronen,
men kanske också båda. Strax derpå small ett andra skott. Nu
visste jag verkligen inte hvad jag skulle göra. Jag rådgjorde med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
