Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-610
att mulatten icke endast förföljdes Åi regeringstrupperna utan äfven
af skogsmenniskan.
— Det förstår jag inte, erkände Dahlin.
— Det är verkligen besynnerligt, inföll här pater Antonius. Jag
har nämligen gjort en iakttagelse, som tyckes stå i samband dermed.
Det blir emellertid J3vårt att redogöra derför.
— Hur så, herr pater?
— Emedan jag gjorde denna iakttagelse i sömnen, svarade den
unge presten.
— I sömnen? upprepade baron Ragnar frågande.
— Eller i halfsömnen, hvilket kanske är riktigare, svarade
patern. Låt mig försöka skildra det för er! Sedan mulattens folk
blifvit skingrade, drogo sig spaniorerna med sina sårade och fången
ned mot floden. Alla voro trötta och längtade efter en rast,
hvartill det också slutligen kommenderades. Soldaterna och fångarne
sjönko huller om buller ned i gräset och hade snart insomnat. Det
var heller ej att undra på, ty sedan tjugufyra timmar tillbaka hade
ingen haft en lugn minut. Jag hade väl sofvit vid pass en timmej
då en egendomlig känsla väckte mig, dock endast halfvägs, ty vid
fullt medvetande var jag icke. Jag kunde visserligen öppna
ögon-locken, men var ej i stånd att resa mig upp, lika litet som jag
förmådde få fullt klart för mig, hvad det var för en sällsam känsla,
som nästan genomisad^ mig. Jag vet inte, om någon af er
experimenterat med att oafvändt skarpt fixera en sofvande. Ha ni gjort
det, så är det er också bekant, att den sofvande, såvida han inte är
ett verkligt murmeldjur, börjar bli orolig och slutligen vaknar,,detta
senare mer eller mindre fullständigt. Så gick det äfven mig. Jag
kände, att någon oafvändt stirrade på mig, men blef icke tillräckligt
vaken för att få situationen fullt klar för mig. Instinktmessigt sökte
jag emellertid de ögon, som så der oafvändt måste hvila på mig.
Jag fann dem jämförelsevis fort, ty min egen blick drogs till dem
med verklig magnetisk kraft. Märkvärdigt nog befunno sig
emellertid dessa ögon icke på marken utan mellan grenarna i en stor träd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
