Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-609
Kapten Stark hade redan flere gånger rört munnen, som ville
han göra ett inkast, hvilket han nu också förverkligade, i det han
sade:
— Ett ögonblick, herr Dahlin! För att kunna se klart åt alla
håll måste jag nu nödtvunget ställa några frågor till er.
— Men hvad skola alla dessa tomma ord tjäna till? inföll här
äfven Ragnar, som plågades af förtärande otålighet. Mig bekymrar
endast Eidas öde; endast om henne vill jag nu höra talas.
— Var lugn, herr baron! förmanade Stark. Äfven derom skola
vi tala. Men för tillfället ber jag er tygla er otålighet. Om vi
inte gå systematiskt till väga, så röra vi oss i en krets utan början,
dch slut.
— Ni har rätt, mumlade baronen. Förlåt, att jag icke kan
tilltvinga mig det lugn, som vi behöfva!
Stark nickade vänligt åt honom och vände sig sedan åter till
tusenkonstnären för att fråga:
— Inskränkte sig striden endast till mossen?
— Nej då; den drog sig ända upp till ruinerna, svarade den
tillfrågade.
— Men hur kunde mulatten då dra sig ur spelet?
’ — Jo, han hade delat sin styrka i två afdelningar, och under
det den ena kastade sig in i ruinerna och der blef nedhuggen,
lyckades han sjelf komma undan.
— Han offrade alltså trolöst en del af sitt folk för att
möjliggöra flykten. Jag och baronen besökte efteråt ruinerna och funno
der en af Diegos folk svårt sårad, men vid lif. Vi kryade upp
honom och fingo då veta, att skogsmenniskan måste ha spelat en rol,
som emellertid är mig fullständigt oklar. Tyvärr dog den sårade,
innan han kunde förklara sig tydligare. Är det kanhända er
möjligt att ifylla dessa meddelanden?
— I så fall måste jag åtminstone först veta hvad ni erfarit af
den döende, svarade tusenkonstnären.
— Ja, det är helt obetydligt. Det tycktes af hans ord framgå,
Hjelten på Cuba. 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
