Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-617
Stark stannade invid bäcken och ruskade på hufvudet.
— Här måste vi nu fatta ett beslüt, hvarvid vi helt och hållet
äro hänvisade till slumpen. Tvifvelsutan har baronen passerat
denna väg, men hvar har han lemnat den för att beträda den andra
stranden? Här midt emot har han ej gjort det, ty det skulle
ovilkorligen strax synas, om någon arbetat sig upp der. Baronen har
alltså säkerligen följt vattendraget och dervid af någon för oss
obekant orsak gått i sjelfva bäcken. Men åt hvilket håll har han
begifvit sig? Har han följt med strömmen, eller har han gått emot
den ? ,
Kan man inte komma på det klara med det? frågade Dahlin.
Stark ruskade på hufvudet.
— Det är en omöjlighet att följa spåret i vattnet. Vi äro
derför tvungna att operera på måfå genom att först följa utmed bäcken
finna vi då förr eller senare ett spår, så är det bra, hvarom icke,
måste vi äfven i den andra riktningen underrsöka stränderna.
— Men på så sätt förlora vi ju en dyrbar tid, ifall vi verkligen
bli tvungna att vända om.
— Hvem kan hjälpa det? brummade Stark. Det ser ut, som
om fan sjelf här hade sin hand med i spelet för att frambesvärja
alla upptänkta vedeivärdigheter och hinder. Hvem skulle väl
kunnat drömma om, att vi på detta sätt skulle bli skilda från baronen?
Men vi få derför inte tappa modet, utan böra vi i ställét hoppas,
att vi trots allt skola återfinna vår försvunne vän. Ju flera och större
hinder som ställa sig i vår väg, desto mera kraft måste vi uppbjuda
för att besegra dem.
I sjelfva verket var detta en klen tröst, som antagligen inte ens
Stark sjelf gaf mycket för.
- Sedan han ännu en gång noga granskat stranden, steg han ned
i det grunda vattnet.
Den steniga bottnen, öfverspolad af muntert plaskande vågor*
var ente alis egnad att bevara ett spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
