Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-622
och hennes små spàda händer voro hopknäpta liksom till en
rörande bön.
Tårar perlade utför hennes kinder, och de krampaktigt
skälfvande läpparne framstammade snyftande ljud, under det hon blickade
upp till skogsmenniskan, som tycktes vilja lugna henne.
Ragnar stod der minst en minut fullkomligt orörlig, men sedan
gåfvo sig hans känslor luft i det genomträngande skri, som hans
följeslagare hört.
I det samma förändrades hastigt bilden.
Skogsmenniskan for hastigt upp för att efter en flyktig blick på
baronen slå venstra armen kring Eida, lyfta upp henne, trycka
henne till sitt bröst och med henne tränga djupare in i snåren, under
det han med den högra handen svingade sin klubba som
försvarsvapen mot Ragnar.
Den senare kastade i första ögonblicket mekaniskt bössan till
kinden, men lät den med ett smärtsamt stönande strax åter sjunka
ned, ty han måste ju nu alldeles som vid Eidas. bortröfvande befara
att träffa henne, orn han gjorde bruk af skjutvapen.
Att dervid en verklig orkan rasade i hans bröst, att hans ögon
glödde, och att hans ansigte förvreds af vrede och fruktan, det är så
sjelfklart, att det väl näppeligen behöfver omnämnas,,
Och lika naturligt var det, att han strax derpå försökte följa
skogsmenniskan. Men detta erbjöd så stora svårigheter, att Ragnar
väl näppeligen skulle lyckas öfvervinna dem.
Visserligen såg han då och då en skymt af Eidas ljusa
klädning och äfven af hennes röfvares mörka gestalt, men han förmådde
icke upphinna skogsmenniskan och insåg med förfäran, att afståndet
mellan honom och röfvaren blef allt större.
Han märkte knappast, att taggar och törnen refvo sönder hans
kläder och händer, utan satte i vildaste fart efter skogsmenniskan,
en förtviflad hetsjagt, som snart måste uttömma hans krafter.
Och han kände sig i sjelfva verket snart nog sä medtagen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
