Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-624
spejade nu med ängsligt vidgade pupiller efter ett spår, hvart Eidas
röfvare kunde ha vändt sig, "
Redan var han nära att förtvifla, när han ett stycke nedåt invid
bäcken varseblef en ljus tygbit, som antagligen härrörde från Eidas
klädning.
Detta var en tydlig fingervisning.
Ragnar följde nu med snabba steg bäckens lopp.
Det grunda vattnet lade dervid intet nämnvärdt hinder i hans
väg, så att han fort kom framåt och tydligen uppnådde ett ställe,
der skogsmenniskan måste ha lemnat bäcken.
Ett tydligt spår ledde uppför sluttningen och å nyo ut på den
nästan oöfverskådliga grässlätten.
Han föjde det så godt han kunde. Men han förlorade det snart
helt och hållet och sjönk då i smärtsam förtviflan dödstrött till
marken.
Hvar skulle han väl här i denna hardt när ändlösa ödemark
söka den försvunna?
En stund låg han der nästan orörlig och såg med brännande
blickar upp mot himlen.
Sedan sprang han åter upp och stirrade bort i fjärran.
En outsäglig tröstlöshet intog honom.
Ingenstädes det ringsste tecken, hvart han borde vända sig,
ingenstädes något spår, som visade honom, hvar han hade att söka
den röfvade.
Och likväl måste han rycka upp sig, måste uppbjuda alla sina
förståndsförmögenheter för att upptäcka ett spår, ty ville han
öfverlemna sig åt overksam förtviflan, så var kanske allt hopp för alltid
ute.
Långsamt gick han ut °på slätten med blicken spejande sänkt
mot marken.
Då upptäckte han åter igen en tygbit af Eidas drägt.
Detta kunde näppeligen vara en slump.
Hos Ragnar uppsteg den förmodan, att hans maka afsiktligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
