Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-634
stcmmande med verkliga förhållandet, och lät, trots Lehmans lifliga
protester, för slafvarna förkunna, att de nu vore fria, men att det
stode dem fritt att kvarstanna, om de så önskade.
Hvilket glädjebudskap för de så grymt förtryckte! Men nu tog.
också den så länge närda hämdlusten ut sin rätt. De svarte reste
sig som en man mot sina förtryckare, och Gomez, som insåg, att
han här ej utan mycken blodsutgjutelse skulle kunna afstyra
våldsbragder, drog sig med sin skara tillbaka och lät slafvarne och deras
husbonde sjelfva göra upp räkningen med hvarandra, Endast Xeaia,
den hvita slafvinnan, hade ban med det samma tagit hand om och
fört i säkerhet.
Willner återsåg sin trolofvade som fri. Men i hvilket tillstånd?
Mången bister krigare, som eljes ej var hjärtnupen af sig,
rördes till tårar vid åsynen af den beklagansvärda flickan, och den
ömmaste vård egnades denna, förnämligast af Eida, hvars innerliga
deltagande och uppoffrande omvårdnad här i hennes dödsfiendes kusin
tillvann henne en trogen väninna för lifvet.
Återseendet mellan Willner och Xenia var verkligen rörande,
och man kan ej förtänka den fërrre, att han nu greps af ett
oemotståndligt begär att hämnas de himmelsskriande oförrätter, som
tillfogats hans älskade Xenia och honom sjelf.
I -Rubens sällskap begaf han sig till haciendan, der allt nu var
i uppror.
Negrernas vilda, otyglade förstörelselusta gjorde sig ufven här
gällande. Under öronbedöfvande oväsen stormade de
hufvudbyggnaden, sönderslogo allt, som kom i deras väg, och letade öfver allt
efter de båda personer, som ådragit sig deras oförsonliga hat.
Men Lehman och hans öfveruppsyningsman stodo ej att finna.
Det såg ut, som hade de i sista ögonblicket lyckats rädda sig undan
de rasande negrerna.
De öfrige hvite på plantaget tycktes visserligen icke ha något
att frukta af de upproriskë slafvarne, men de drogo sig i alla fall
för säkerhetens skull tillbaka och uppsökte insurgentlägret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
