- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
635

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. 635

Nu uppträdde Wiliner på skådeplatsen, och vid åsynen af
honom skreko de svarta:

— Hurrah för massa Wiliner! Hurrgth för fröken Xenia,
Cu-bas engel! Ned med deras bödlar! Ned med massa Lehmanl Ned
med massa Johnson!

Den senare hade i den förfärliga villervallan lyckats obemärkt
smyga sig ut genom ett fönster i bottenvåningen och osedd uppnå
stallarne.

Der sadlade han en häst och ämnade så bege sig i väg.

Men i det samma blef han observerad af hundvaktaren, som just
var på väg för att taga sina fyrbenta vänner till hjälp vid sökandet
efter de båda förhatliga männen. Nu fick karlen brådtom att släppa
ut de tre blodhundarne och leda dem på Johnsons spår.

Och nu uppstod en kapplöpning på lif och död. Johnson
ansträngde hästen till det jttersta, men såg likväl med förfäran
blodhundarne komma allt närmare.

Efter dem kom den eljes så maklige vaktaren springande med
en snabbhet, som man aldrig förr iakttagit hos honom. Han skrek
dervid af alla krafter och uppeggade hundarne till snabbare lopp.

Snart var också Johnson upphunnen och hästen hejdad af de
farliga bestarne.

Denna jagt hade blifvit observerad af folk från gården, och nu
såg man negrerna i vildaste fart sätta i väg utåt fältet, ifriga att
upphinna den förhatlige Johnson.

Dennes belägenhet var i sanning förtviflad. Och när han nu
såg negrerna komma rusande, då greps han af dödsångest. Han
ryckte fram sin revolver och lade an på de blodtörstiga hundarne,
som ej läto honom komma ur fläcken.

Men genom att såra en af dem, så att denne tjutande vältrade
sig på marken, retade han ännu mera de båda andra, och när
vaktaren såg en af sina favoriter vältra sig i sitt blod, skrek han
ursinnigt:

-— Hugg honom, Satan i Hugg honom, den bofven!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free