Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vännerna.
Dagarna runno så lätt som en dansande våg uti bäcken.
Natten i drömmar förgick, drömmar om lycka och frid.
Svag var min skuldra väl än, men mödornas tyngande börda,
tung för den lidande blott, tryckte mot jorden mig ej.
Friskt var mitt sinne. När aftonen kom med skämtet och löjen,
hvilan jag helsade då ofta med klingande skratt.
Satt jag i vännernas krets, förlägen stundom jag hörde
hviskas om öga och kind; hviskas om växt och behag.
Lätt jag rodnade då, men drog mig i tysthet tillbaka,
mindes min moder, som ömt varnat för smicker och flärd.
Vänner hade jag ock, godhjertade, glada som våren.
Lifvet dem skonat ännu, skonat från profiling och sorg.
Unga som jag de sökte mig upp, och lätta som vindar
flögo vi nejderna kring, njöto af frihetens dag.
Djurgårds höjder och slätt och Hagas lummiga parker,
allt hvad staden har skönt, stränderna bjuda uppå,
Skådade vi och gladdes åt allt, som mötte vårt öga.
Stundom af sång och musik smektes vårt öra också.
Ljuft att lefva det var, ty sorgerna höllos på afstånd.
Endast för glädjen ännu hade mitt lijerta ett rum.
Syntes ett moln på min himmel ibland, det skingrades hastigt.
Vännerna kommo och, se, klar var min himmel och blå.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
