Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vän.
Hur bedrägligt man drömmer ibland i ungdomens dagar,
när opröfvad man än tycker sig stark som en gud!
Pröfningen kommer likväl ocb sorgen smyger i spåren,
tränger helt varligt som tjuf in genom dörren på glänt.
Tyst en afton jag satt bland redan pröfvade vänner,
hörde förstulet uppå talet om tjenarens lott.
Orden föllo som eld. Då jag tankfull lyddes, helt plötsligt
grep mig vid handen en vän, hviskade: »följ mig!» och gick.
Långt afsides hon förde mig nu till ensliga stranden,
lyfte sitt hufvud och såg trotsigt mot stjernorna upp.
Ögonen lyste och ljungade hemskt som blixtar i natten,
vildt kring läppen också skymtade skuggan af hån.
»Vore som du, Johanna, jag skön», så talade vännen,
»träldoms boja jag ej bure som slokande hund.
Nej, i siden och guld jag ginge som drottning på gatan,
kastade blickar af eld ned på beundrares hop,
Lockade varsamt, stolt en rik och trånande ädling:
eller en man, som ej skyr slösa på nöjet sitt guld.
Flickans ära är fal, när förakt hon möter beständigt,
när hon, en mödornas slaf, trampas i stoftet alltjämt.
Fattigdomen som trasa då bär du på glänsande skuldran,
ingen dig prisar, min vän, prisar din ära och dygd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
