- Project Runeberg -  Om Litteraturen och dess betydelse som bildningsmedel /
6

(1863) [MARC] Author: Rudolf Hjärne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Olycklig derföre den, för hvilken litteraturens and
liga skattkammare icke är upplåten; föga mindre lyck
lig den, som, dit inkommen, ej vet att välja det bästa,
ty äfven här gäller ordspråket: det är ej guld allt, som
glimmar; men olyckligast likväl den, som föraktar att
träda in genom den öppna dörren, emedan det materiella
lifvets sträfvanden så bemäktigat sig hans hela varelse,
att blott det sinliga välbefinnandet och ögonblickets
flyktiga njutning för honom eger värde och behag. Det
förefaller mig som stode han hardtnär på blotta djurets
ståndpunkt, med den skilnad, att instinkten hos honom
utvecklat sig till klart medvetande om de medel, hvar
igenom den sinliga tillvaron i all sin glans och lycka
skall – som han tror – försäkras. Det är naturligtvis
ett sjelf bedrägeri, en synvilla, ty ännu aldrig kunde det
sinliga med något sken af rätt blifva sitt eget ändamål;
det är blott medel.

Likväl är det just på denna ståndpunkt ett tide
hvarf, ett folk, ett större eller mindre samhälle, eller en
person ställer sig, då man hos dem spårar okunnighetens,
fåfängans eller den domnade själskraftens förakt för
litteraturen och de bildningsmedel den erbjuder.

Jag har antydt hvad litteraturen i sig sjelf är och
hvad den åtminstone för hvarje sig så kallande bildad
samhällsmedlem bör vara, och öfverlåter på grund deraf
åt en hvar att pröfvande skärskåda sin tid, sitt folk,
sitt samhälle, sin umgängeskrets, ja ! sig sjelf.

Nå väl! hvar finnen J det uppväckta andliga lif,
som blottar ett djupare intresse för den tanke- och
åskådningsverld, hvaraf litteraturen är en tolk? Hvar
den anda, den ton, som bevittnar dess tillvaro och åt
sammanlefnaden meddelar ett förtrollande behag? De
voro icke så sällsynta för några årtionden sedan, men
nu skolen J måhända finna dem blott i ett eller annat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:45:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hromlitt/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free