Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1862, sid. 366): ”Det gamla Grekland har i Georg Grote ( History of
Greece) funnit en sådan historieskrifvare, som det sjunkande Rom
fann i Gibbon. Grote’s verk är skrifvet med sanningens allvar och
snillets eld, och det har lyckats författaren, att af de stycken af
helleniskt lif, som blifvit oss öfverlempade, sammanfoga en ståtlig
byggnad, i hvars pelargångar bekanta gestalter med starkt utpreg
lade drag synas oss vandra fram och åter.”
5) Mångårig är hos oss denna strid. Sedan dess begynnelse
har den ena förändringen aflöst den andra , i märkbar afsigt att
mer och mer gå tidsandans öfvervägande realistiska riktning till
mõtes. I sednaste skolstadga af 1859 synes man rent af vilja göra
de speciella naturvetenskaperna till skolans hufvudämnen. Också
saknas ej röster, som säga, att så bör vara, och som glädja sig åt
att man nu ändtligen börjat inse det.
Man kan akta naturvetenskaperna liksom hvarje annan
vetenskap högt och likväl på giltiga grunder bestrida de först
nämnda vetenskapernas företrädesrätt i elementarskolan. Också
är man i Tyskland, de abstrakta teoriernas fruktsamma jord, på
återgång från den realistiska ytterligheten. I det sansade England
har man aldrig öfverlemnat sig deråt. De gamla språken hafva
der alltid varit den allmänna bildningens grundpelare. Äfvenså i
Frankrike. I Italien kan det ej vara annorlunda, ty italienaren lä
ser, som Geijer en gång yttrade, de gamle romerske författarne
med verklig hemkänsla.
Huru lätt det kan gå för en och annan att i en så omtvi
stad skol- och bildningsfråga på de lösligaste grunder fälla dom
slut, med anspråk på att vara afgörande, det visar bland andra den
såsom sagoförtäljare rättvist prisade And . Fryxell i sitt sednaste,
mindre prisvärda arbete : ”Bidrag till Sveriges Litteratur-Historia”
(1–9 häft. Stkhlm 1860—62). I häft. 6 sid. 73 heter det nämligen
om "Striden mellan Realia och Humaniora”:
”Det finnes två arter af kunskap ; den ena , glosans, att t . ex .
veta, det vatten heter på grekiska hydor , på latin aqua , på fran
syska eau, o. s. v.; den andra, sakens, att känna vattnets bestånds
delar, egenskaper, verksamhet och förändringar. Det finnes två
slags förmågor, den ena, tungans, att tala ett språk, den andra,
tankens, att begripa en sak. Man har kallat språkkunskapens
åmnen Humaniora, och sakkunskapens Realia. Behöfver man väl
numera fråga, hvilkendera innefattar den verkliga kunskapen, den
vetenskapliga bildningen? (!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
