Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lommande ryggat eller förändrat blifwa wid Gudz
högsta bann och en ewig fördömelse. Konungen
led honom sachtmodeligen medan han talade, doch
bad honom på det sidsta, at han tet med Guds
ord och ten Helige Skrifft bewijsa skulle, då H.
K. M:t wille sig der med gärna åtnöija låta,
seijandes wijdare sig icke willia neka, at ju gode
och dugelige Personer som i Kyrckian flijteligen
och troligen arbeta till Gudz ähra och
församb-lingens Siäla-salighetz förfordring, måtte och
haf-wa theras goda och nödtorfftiga vnderhåld; Men
Lhe andre onyltige latebukar, som uti Herrans
wijngård woro försummelige, och hwarkeu med
predikande eller skrifwande tiente Gud och
För-samblingen, eij heller annat kunde, än ulan
förstånd och acktsamhet siunga och wråla i Kyrckior
och Clöster, tem borde man utmunstra, och intet
vnderhåld eifterlåla. När nu så widt kom, at tet
krafdes bewijs af ten H. Skrifft om Bispernes ooh
Praelaters Privilegier, tå kunde hwarken en eller
annan swara; hwarföre blef så beslutit, at deras
Privilegier och frijheter här i Riket skulle aldeles
stå uti Konungens behag, som wijdare är at see
uti K. Gustaffs af Erich Jöranson beskrefne
Crö-nika, fol. 120.
Erchiebiskop Jöns blef både tå och något
dereffter, uppå Konungens till honom skickade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
