- Project Runeberg -  Blomsterkonungen : Bilder ur Linnés lif /
27

(1879) [MARC] Author: Herman Sätherberg, Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Räddad genom en blomma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svälta kunde han och frysa; gå omkring och tigga — nej,
Det allena han ej lärt sig, tigga kunde han ju ej.
Mörker, öfverallt blott mörker, hvart han vände nu sin blick.
Modet flyktat, i förtviflan mot sin undergång han gick.

Kommer så ett bref från hemmet, och med denna dom uti:
Skynda hem, min son, ej längre mäktar jag att stå dig bi.
Örtkunskapen må du lemna, söka bergning hvar du kan.
Tag farväl af dina blommor — blommor föda ingen man![1]

”O, min barndoms dröm!” — han klagar — ”gyckel var ditt löfte blott!
Trogen var jag mina blommor, men till lön jag armod fått.
Sol behöfver allt som lefver; min förhoppnings sol gått ner:
Kolmörk natt omkring mig hvilar, ingen stjerna mot mig ler.

Moder, moder, hvarför prydde du med blomster vaggan min?
Fader, o hvi förde du då mig i Floras lustgård in?
Templets port din hand nu stänger. Törstande på öknens stig
Jag likt Ismael försmäktar; ingen ängel räddar mig!”

Ner till blomstergården gick han nu, med sorg uti sin håg,
Och han tyckte hvarje blomma tårögd upp mot honom såg;
Kom han så till en, som skönast lyste i sin rika skrud:
Skimrande af guld och purpur, stod hon smyckad som en brud.

Och han böjde sig och sade: ”Dig, du fagra, vill jag ta,
Som ett minne från min lustgård, då jag nu skall hädan dra.”
Kring den veka blomsterstängeln med sin hand han fattar nu —
Då en röst han hör bakom sig: ”Yngling, håll! Hvad dristar du?”



[1] I minnesteckningen öfver Linné af Lifmedicus Sven Hedin säger
författaren, efter att på ett rörande sätt hafva skildrat den svåra nöd, som
vid ifrågavarande tid tryckte den unge studenten, att L:s fader hade
genom bref uppmanat sonen att nu återvända hem och bereda sig att ingå
i det andliga ståndet
.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:55:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hsblomkon/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free