Blomsterkonungen : Bilder ur Linnés lif / 28 (1879) Author: Herman Sätherberg, Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Räddad genom en blomma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hotande med stränga blickar, vördnadsvärd, en man der står, Klädd i fotsid drägt; från hjessan går ett svall af silfverhår. ”Jag har ansat dessa kära” — svarar ynglingen — ”jag väl Må en enda då få ega, när jag säger dem farväl!” Och med klara, sköna ögon han så varmt på gubben såg, Att med ens till sommar byttes vintern i den gamles håg; Och han talte om naturen och dess under med en röst, Så att gubben liksom tyckte vårluft fläkta i sitt bröst. När han nämnde hur han kommit, fattig främling, hit från Lund, Nämnde hur mot armodsklippan nu hans farkost gått i grund, Smög en tår i gubbens öga: ”Unge vän” — han gaf till svar — ”Kom och gästa i min boning; för oss begge rum jag har!” Och till gubbens hem, det lugna, nu den unge följa fick: Det var löftesrika våren, som vid vinterns sida gick. — Underbara tingens ordning! Öfver allt din makt vi se! Utan denna blomma kanske aldrig Sverge egt Linné. — Så den kända sägnen täljer — diktad ej, ty sann den är, Glöms ej heller bort, ty häfden den till sena åldrar bär. — Fråga ej hvad hette blomman; ingen nu den nämna kan. Men den gamle hedersmannen? Olof Celsius hette han.[1]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>