Blomsterkonungen : Bilder ur Linnés lif / 101 (1879) Author: Herman Sätherberg, Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I blomstergården

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Förunderligt Försynens hand oss leder! Emot dess rådslag intet vi förmå. Hon reser troner upp och slår dem neder; När motgångsstormen våldsamt faller på, De största härar blåsas bort som fjäder. — Här står en liten ört på bräckligt strå: Jag nalkas den, den rörs af mina händer — Och i ett nu mitt ödes lopp sig vänder. Der blomman växte reste jag, till minne, Mitt sköna blomstertempel. Främst hon står Bland sina väna syskon nu der inne, Och af min egen hand sin vård hon får. Till tack hon återväcker i mitt sinne De bleka bilder från min ungdoms år. Ack, ljuft är minnet af förgångna vårar: En fager ros, hvars tagg ej mera sårar! Haf tack, o himmel, som min ungdom ledde Så underbart, då allt i mörker låg, Då nöd och hemsk förtviflan mig förledde Till hat och hämd, förgiftande min håg! Af motgångsöden medgång Du beredde: Din hand Du lade på min lyckas våg, Ifrån den stund jag svor att hämden glömma Och öfverlät åt Dig allen att döma.[1]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>