Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott för att få se på hvarandra, man skämtade
för att få anledning att brista i skratt, att ge
utbrott åt den glädje hvarmed stunden fylde ens hjerta,
— med ett ord sagdt, allt detta prat var i sig
sjelft ett komplett nonsens, som icke hade någon
betydelse annat än som en hårfin slöja öfver ett
raffineradt koketteri.
»Nå, mina vänner!» utropade Adèle von
Linden, värdinnan i huset, efter en af dessa qvitterlika
hviskningar, som hotade att blifva något för lång,
så mycket mera som hennes riddare, löjtnant
Bernfelt, tycktes ha fattat ett okufligt intresse för den
kamébrosch hvarmed hennes klädning var ihopfäst
och från hvilken han ej ville taga sina ögon, »när
ska vi ha första repetitionen på vår pjes? Säg,
Caroline?»
»Ja, när?» utropade fru Ekestam, som också
tycktes nöjd åt att samtalet blef allmänt. »Låt
mig se...»
Baron Dentow sade ingenting. Han
sammandrog ögonbrynen och såg mörkt på Adèle, som
till hälften förtjust, till hälften förargad, drog sig
undan löjtnantens näsvisa blickar.
»Ja, det blir nog inte lätt att finna en dag,
så upptagen som man är nu för tiden,» fortfor
Adèle, i det hon satte sig rak i soffan och
betraktade löjtnanten med minen af en strängt
sysselsatt husmoder, »nå, i morgon kan jag inte, för
då ä’ jag på bal... i öfvermorgon ha vi biljetter
till Trebellirepresentationen... om fredag ä’ det
några herrar till middagen, några rysliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
