Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Goddag, söta tant!» utropade hon, i det hon
skyndade emot de inträdande, kysste öfverstinnan
och såg så lycklig ut, som om hon i minst fjorton
dagar väntat och längtat efter detta besök och nu
ändtligen fått sin längtan stillad. »Så rysligt snällt
af tant att komma och helsa på mig, fast jag vet
att tant varit klen sista tiden! Men de’ ä’ väl
bättre nu? Inte? Så rysligt ledsamt! Goddag,
söta Eleonor! Ja, herrskapet känner ju
hvarandra...? Fru Ekestam... baron Dentow...
löjtnant Bernfelt...»
Öfverstinnan och fröken von Linden helsade
på Caroline och de begge herrarne, hvarefter de
slogo sig ned i en soffa.
»Vi ha visst haft nöjet att se fru Ekestam
här någon gång förra vintern,» sade öfverstinnan
med så hög röst, som om någon i sällskapet
varit döf.
»Ja, jag hade nöjet träffa herrskapet,» svarade
Caroline småleende, »på Amaranten också...»
»Ja... ja, på Amaranten! Kors hvilken
charmant bal det var!»
Öfverstinnan vinde sig med denna reflexion
äfven till de öfriga af sällskapet, hvilka följaktligen
ansågo sig förpligtade att uttala sina åsigter i detta
ämne.
»Högst charmant!»
»Utomordentligt!»
»Jag tror aldrig jag har sett en så charmant
bal!»
»Men förfärligt trångt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
