Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som efter sin mans sällskap. Då hon kom ut i
salen, satt von Linden vid smörgåsbordet och
stillade sin hunger, medan de små flickorna, Louise
och Anni, stodo bredvid och följde faderns rörelser
med hungriga blickar. Det hörde nemligen till
von Lindens principer, att smör och bröd skulle
vara skåderätter för barn.
Von Linden hade i allmänhet god aptit, och
då Adèle var vid dåligt lynne kände hon sig alltid
retad deraf. Nu roade det henne att förarga sin
man med att, i trots af lag och förordning,
gifva barnen hvar sin smörgås. Mannen ruskade
på hufvudet och gaf henne en ogillande blick,
under det han sväljde en ansjovis.
»Du vet att det icke är nyttigt för barn att
äta smör, Adèle!»
»Tvärtom, smör är mycket nyttigt för skrofler,
— det sade alltid din mor, och hon var ju ett
orakel.»
»Jag trodde icke att våra barn hade skrofler,»
sade von Linden med sårad fadersstolthet.
»Jo bevars, det har alla barnungar. Se bara
på Louise, har hon inte ett munsår på
underläppen — hva’ ä’ det annat än skrofler?»>
Von Linden fortfor att skaka på hufvudet
och afhandla smörets menlighet för helsan, men
det intresse han kände för sina egna smörgåsar,
gjorde hans invändningar något förströdda. Sedan
han ätit ett halft dussin ansjovis och tömt ett glas
bränvin, reste han sig upp och slog sig belåtet på
magen med båda händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
