Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 32 —
kropp; men hon kände sin man; hon visste att
han var hvad man på hvardagsspråk kallar »om
sig», och att han icke skulle gifva ut ens en tio¬
krona för att hugsvala sin sårade fåfänga. Hon
nöjde sig således med att rycka på axlarna, till
hälften samtyckande, till häften föraktfullt, och att
bläddra i sin bok.
Von Linden fortfor att låta höra åtskilliga
dyningar om omogenhet, en korrumperad tids¬
ålder, en förvänd rigtning, etc.
»Ja, det blir nog bäst att du tar afsked,» sade
Adéle med den älskvärda eftergifvenhet man alltid
visar, då man önskar få slut på ett besvärligt
samtal.
»Utan tvifvel, utan tvifvel,» svarade mannen,
något mindre kraftigt än nyss, i det han reste sig
upp och lemnade sin hustru att i ro få sluta
grefvens af Camors lefnadshistoria.
Medan hon var upptagen häraf, sutto hennes
små flickor i rummet bredvid, den ena sysselsatt
med att sätta ihop en läggtafla, den andra med
att kläda af sin docka. De voro två vackra barn,
hvilkas fina drag och ljusa lockar mycket erinrade
om modern. I synnerhet lilla Anni var förtjusande.
Hon hade en sådan der mjuk, hvit kropp, som
passar så bra att krypa intill modersbarmen och
sådana der runda armar, som kännas så sme¬
kande, när de slingras kring halsen.
Tiden då de små brukade lägga sig var nu
inne. Louise, som ej lyckats få ihop sin lägg¬
tafla, kastade otåligt undan bitarna och började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
