Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SA
Dentow kommo också pa minuten, drifna som de
begge två voro af den längtan att träffa hvarandra,
som vid liknande tillfällen brukar göra menniskor
synnerligt noggranna i afseende på tiden för bjud¬
ningar.
Löjtnanten deremot, till hvilkens fastaste prin¬
ciper det hörde att vid alla tillfällen, utom militära,
låta vänta på sig, kom icke förrän inemot klockan
nio, men då var han i stället så mycket ifrigare
efterlängtad, och detta ökade ännu mera den stäm¬
ning af trefnad och munterhet han förde med sig,
och som ögonblickligen skingrade den vemodiga
oro, hvarmed hans dröjsmål fylt Adèle.
Ty >lille» Bernfelt — han kallades allmänt vid
detta smeknamn, som han fatt pa grund af det
vänskapliga förhållande hvari han stod till alla
fruar, både äldre och yngre, hvilka kelade med
honom som med en stor Cherubin, — tycktes
i dag vara vid mer än vanligt godt lynne.
Antagligen hade han haft något trefligt för sig
innan han kom till Adéle, ty han vred oupphörligt
sina små mörka mustascher uppåt, hvilket han
alltid gjorde då hans humör var godt, på samma
sätt som han drog dem nedåt och bet i dem, då
han var sur och missnöjd, — och han hade en
mängd roliga saker att berätta medan han drack
sitt té.
Och allt hvad -han sade blef så trefligt och
gemytligt genom hans lätta skånska brytning och
hans pigga ögon, som han knep ihop på ett så
skälmaktigt och spefullt sätt; till och med då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
