Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ee
Caroline ångrade bittert sina ord »för min
skull». Hon kände sig till mods, som om hon
gifvit ett förhastadt löfte eller gjort en ofrivillig
bekännelse. Men hvarför skulle också baronen
taga dessa enkla ord så löjligt högtidligt och be¬
tydelsefullt? Sådana der saker säger man ju ofta,
utan att egentligen mena något, och han hade
besvarat hennes utrop med en blick af tacksamhet
och lycka, som rigtigt skrämde henne. Det var
icke utan att hon kände sig smått förargad på
honom; hon undvek hans blick och följde långsamt
efter Adéle till serveringsbordet.
»Sa, mina barn,» — när Adéle var i sitt mest
kärleksfulla lynne sade hon alltid »mina barn» till
sin omgifning, —- »nu dricka vi for broderskap och
simja! Skål, Caroline, skål, mina herrar! Den
skålen hoppas jag vi alla i’ med om!»
Hon forde punschglaset till liipparne och tömde
det i botten.
»Den som inte tömmer sitt glas i botten, han
älskar inte sin nästa som sig sjelf!> utbrast hon
och betraktade sina gäster med ett uppsluppet
leende.
De hegge herrarne hörsammade genast hennes
uppmaning, men Caroline satte ifrån sig glaset
nästan orördt.
»Fy, Caroline!» utbrast Adéle skrattande, »så
du bär dig åt, så du dricker, som en rigtig gammal
mamsell! Kan man tänka sig nagot otrefligare,
någonting mera nedslående än fruntimmer, som
knappast törs röra vid kanten af ett glas?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
