Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se 85 —
»Jag skall alltid vara stolt öfver er — vän¬
skap,» svarade hän med en djup bugning. »God
natt!»
»God natt!»
Alla i huset sofvo, då Caroline kom upp till
sig. Under vanliga förhållanden skulle hon blifvit
förargad öfver kammarjungfruns försumlighet, men
i sin nuvarande sinnesstämning var hon nöjd åt
att slippa se någon menniska. Sedan hon kastat
af sig ytterkläderna, gick hon in i salongen och
qvarblef der i nära en timmes tid. Sofva?... Nej,
hon kunde icke sofva. Hon vandrade af och an
genom rummet, hennes steg voro alldeles ljudlösa
på den mjuka mattan, det var så tyst, så ensamt
härinne, och hvarje gång hon gick förbi den stora
väggspegeln såg hon sin ljusa klädning skymta
fram i mörkret med en spöklikt sväfvande rörelse.
Ja, det var någonting spöklikt i detta stora, tysta
rum, med alla dess minnen, hvilka nu vaknade
till lif och plågade henne med sitt sällskap. Ack,
hvartill gagnar det väl att minnas? Äro minnena
annat än lik, åt hvilka vi aldrig kunna gifva lif?
Och om vi en gang varit lyckliga, hvarför erinra
oss dessa tider sedan, då lyckan flytt?
«+» » nessun maggior dolore,
Che ricordarsi del tempo felice
Nella miseria...
Hon upprepade tyst dessa ord for sig sjelf, de
lindrade hennes smärta, hvilken för ett ögonblick
liksom släpte hennes eget jag och gick öfver i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
