Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SA
dimma, — han skulle stödja henne, hans arm skulle
afvärja alla faror, liksom han nu med den finaste
ridderlighet skyddade henne från hvarje närgången¬
het af en och annan något för sällskaplig natt¬
vandrare. Hon visste knappast hvar eller huru
länge de gingo så, och då de stannade utanför
hennes port, tyckte hon att hela denna promenad
varat blott en sekund, men att de ändå länge,
länge vandrat vid hvarandras sida.
Baronen behöll en stund hennes hand i sin,
då de sade hvarandra god natt.
»Ni är väl inte ond på mig, fru Ekestam,>
sade han och försökte tvärs igenom mörkret upp¬
fånga hennes blick.
»Ond? Hvarför skulle jag vara ond?»
»Jag vet inte, men det har förefallit mig som
om... medan vi gått tillsammans ... som om...
någonting kommit emellan oss.»
Hade det varit ljust, skulle baronen sett hur
Caroline bleknade vid dessa ord. Ack, hon visste,
hon, att det aldrig varit så litet emellan dem, som
just nu! Men hon aktade sig att förråda sin
svaghet.
»I så fall, baron Dentow,» sade hon stolt, »ar
felet ert. Min vänskap för er är sig oföränderligt
lik, och jag hade trott att ni kunde säga det samma
om er?»
Hon : lade en stark tonvigt på ordet vänskap
och drog sakta sin hand ur hans.
Baron Dentow hade ett svar på läpparne, men
han hejdade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
