Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 116 —
igenom salen. »Ni ser:ut som... jag vet ingen
menniska, som kan se så mörk ut som ni... det
är som ett rigtigt åskmoln i edra ögon...»
»Hvarför dröjde ni så länge?» mumlade han
med låg röst.
»Dröjde jag lange?» upprepade Caroline sma¬
leende, »det visste jag verkligen inte af.»
»Nej, naturligtvis,» fortsatte baronen pa samma
sätt, »det är bara den som går och väntar och
längtar, som vet af det.»
Caroline svarade ej, men ett vemodigt leende
flög öfver hennes läppar vid baronens ord. Hon
tänkte på hur hon sjelf gått der hemma och räknat
minuterna, innan hon vågat gå, hur hon måst
frammana all sin stolthet, all sin energi för att
tvinga sig att dröja, emedan, om hon följt den
längtan som hela dagen jagat henne, skulle det
blifvit hon och icke baronen som fått vänta.
» Nå, har ni köpt mycket?» fortsatte Caroline,
för att underhålla detta samtal, under hvars städade
yta hon kände hur deras afbrutna, förvirrade tankar
strömmade emot hvarandra i samma heta längtan.
»Åhja, några skräpsaker,» svarade baronen
likgiltigt, »några lotter, som en energisk ung dam
tvang mig att köpa.»
»Stackars baron,» svarade Caroline skrattande,
»ja, det är inte angenämt att råka ut för allt för
energiska fruntimmer!»
»Nej, d’ä’ inte angenämt!» ifylde baronen, med
samma uttryckslösa skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
