Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I I vå —_
De gingo en stund tysta. Caroline ansträngde
sig för att säga någonting, men i det brusande
känslovimlet inom henne kunde hon inte hitta på
annat än de plattaste anmärkningar, som hon
knappast vågade uttala. Då hon ej förmådde under¬
hålla ett samtal, försökte hon i stället att med
intresse se sig omkring i salen, och hennes blick
hängde ibland långa stunder med en idiotisk, själlös
ifver på de försäljande damerna, medan hon gjorde
intetsägande frågor och anmärkningar om deras
namn och utseende.
Baronen var ännu mera tystlåten. Hans korta
svar kommo på en gång tvära och upprörda.
Musiken, som ljöd genom salen, menniskovimlet,
hettan och stojet, närheten med Caroline, som
oupphörligt af trängseln drefs intill honom, — allt
upphettade hans kiinslor till qvalfull fortviflan.
»Saig, fru Ekestam,» hviskade han plotsligen,
och hans hand kom under triingseln att oférmiirkt
snudda vid Carolines, »skulle ni inte vilja ga in
dit ett ögonblick,» han visade med hufvudet åt ett
angränsande rum, »der ser mindre trangt ut...
kanske kunde vi få tag på en sittplats...»
»Ja, hvarför inte?» svarade Caroline högt och
obesväradt, liksom för att lugna sig sjelf, »der ser
verkligen mindre trångt ut...»
De trängde sig dit in, baronen skaffade en
stol, som han placerade vid ett af fönstren och
frågade om Caroline önskade några förfriskningar.
Hon skakade på hufvudet, såg sig oroligt
omkring och satte sig derefter tvekande, i det hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
