Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
po 124 —
menar... hvar jag hade hallit min mun, da jag
drack... och der forde han det till sin mun. ‘Sal’
utropade han, då han tömt glaset, nu anser jag
att jag har’... nej... sa har var de’: “nu anser
jag mig på ett indirekt sätt ha berört de sköna
läppar, som kredensat mitt glas! ‘Jaha, da blir
glaset er mycket dyrt’, sade jag skrattande. ’Na¬
turligtvis’, svarade han och räckte mig de der
hundra kronorna, tyvärr kan jag inte betala det
efter: dess rätta värde ... Nå, var det icke en
liten ganska pikant historia, kanske?»
»Jo mycket,» svarade Bernfelt, »nu maste ni
äfven kredensa mitt glas. Jag kan visserligen inte
betala er med hundra kronor, men i alla fall...»
Han gräfde i alla sina fickor, men lyckades
icke få ihop mera än fyra kronor.
»Ja, vill ni verkligen ge mig en sådan der
half kyss för så litet?» frågade han skälmaktigt.
Adéle smålog, fattade löjtnantens glas och
förde det med drömmande långsamhet till sina
läppar, under det hon oafvändt höll blicken fäst
på sin -beundrare, som i afton verkligen gjorde
skäl för detta namn. Hon sväljde några droppar
af punschen och räckte derefter glaset åt Bernfelt,
som förde det till sin mun och tömde det i ett
enda drag. Derefter höjde han det för Adéle med
en ridderlig bugning och krossade det sedan mot
golfvet.
»Jag ber tusen gånger om ursäkt!» utropade
han, . då bullret af det sönderslagna glaset drog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
