Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 1a§
fleres blickar till dem, »jag stötte till det med min
arm.»
Adéle skrattade förtjust, löjtnanten sköt de
sönderslagna skärfvorna under bordet, generalskan
Engström kastade en ursinnig blick på den unga
frun och kände sig mycket hågad att skicka ut
en af sina adjutanter för att gifva Adéle en liten
varning.
Troligt är emellertid att Adéle ej skulle gifvit
akt derpå, ty hon hade genom löjtnantens hyllning
kommit i en sinnesstämning af berusning, som
gjorde att hon skulle föraktat och trotsat hvarje
ingrepp i hennes nöje, äfven om det kommit från
en generalska. Hon kände inom sig någonting
ystert, sprittande, som tvang henne att oupphörligt
skratta, och som kom henne att längta efter att
få göra en galenskap, som till exempel att sjunga
brindisin ur Lucrezia Borghia eller kasta ett glas
champagne i ansigtet på generalskan. Hon tyckte
att allt omkring henne var så mjukt, så behagligt,
så smekande, och att hennes skära klädning kastade
ifrån sig ett rosenfärgadt, förtrolladt sken.
»Nu måste vi ha mera champagne!» ropade
hon. »Jag vet ej om jag törs skicka någon af
marskalkarne ... jo, se der ha vi lille hiaradsh6fding
Borg, han är så beskedlig, att han skulle ställa sig
på näsan för mig, om jag bad honom!>»
Härmed vinkade hon till sig den lille hirads¬
höfdingen, som genast störtade fram, ifrig och artig
och med näsborrarne vidgade, alldeles som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
