Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 127 —
Nå, hvad skola vi nu dricka för?» frågade
Adéle, i det hon småleende betraktade det porlande
skummet. »Hvar och en måste hitta på något, du
Caroline, som är förståndigast, ska’ börja... låt
höra!»
»Nej tack, efter jag ä’ förståndigast ska” jag
jag sluta,» sade Caroline och satte ifrån sig glaset,
samt gjorde en rörelse för att stiga upp.
Nej... nej... nej... inte ännu!» utropade
Adéle och tryckte ned Caroline med en ångestfullt
bedjande blick. »En liten stund till!»
Härmed vände hon sig till baronen, och bad
honom med en ifver, som gälde det räddningen
af hennes lif, att dricka för någonting, ty hon
räknade genast ut, att om hon blott kunde få den
tystlåtne baronen att upplåta sin mun, skulle Caroline
nog sitta qvar.
»Jag dricker för glömskan,» sade baronen
dystert, men tillade derpå med en plötslig öfver¬
gang till trotsig hänförelse, »nej, för hoppet!...
för hoppet om det omöjliga, för hoppet att rycka
ned en stjerna!...»
Han gaf Caroline ett blixtsnabt 6gonkast. Hon
bleknade, och hennes hand darrade sa, att hon
måste sätta ifrån sig glaset.
»Det var bra taladt!» utropade Bernfelt. »Hop¬
pas ska’ vi alla, det är menniskans rättighet.
Star det inte till och med skrifvet nagonstides:
varer glada i hoppet?»
» Nå, nå, löjtnant Bernfelt,» varnade Adéle, som,
ehuru hon sjelf var fullkomligt lika försumlig i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
