Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 134 —
fann sig befogad att bära det till honom, hade det
antagit samma temperatur som ljumt badvatten.
Äfven hvad smaken beträffar, närmade det sig
denna primitiva ståndpunkt.
»Det var just ingen nektar, det här,» sade
expeditionssekreteraren grinande.
»Nej, det tror jag,» svarade Adéle och fnös
föraktfullt, »generalskan har skaffat téet, och hon
har naturligtvis tagit det sämsta som fins. Hon
är så snål, att om hon inte vore så mager skulle
hon äta sig sjelf.»
Von Linden förde koppen till munnen och
skakades af en lätt rysning vid föreställningen om
en dylik kost.
Caroline och baron Dentow hade suttit qvar
vid bordet hela tiden, men nu reste sig den först¬
nämnda upp och förklarade att hon ämnade gå hem.
»Tillater ni att jag foljer er hem?» sade ba¬
ronen högt, så att alla hörde det.
»Tack, jag har min vagn.»
»I så fall, låt mig få säga till om den!»
»Jag tackar. God natt, Adèle! God natt, mina
herrar!»
»God natt, sötaste Caroline!» utropade Adéle
och framsträckte halft medvetslöst sin mun till den
sedvanliga kyss, hvarmed hon alltid brukade helsa
på och taga farväl af sina väninnor. Men Caroline,
som tyckte att de hade väl många åskådare, hej¬
dade henne och tryckte blott hjertligt hennes hand.
» Vi ha haft gudomligt roligt i afton, inte sant?»
hann Adéle att hviska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
