Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kär
att säga någonting. Generalskan, som genom Adéles
tystnad vunnit en stor seger, blef genast vid godt
lynne, och smålog moderligt och öfverlägset.
»Ja, min kära vän,» sade hon, »jag varnade
er blott för er egen skull. Man ådrager sig så lätt
klander på sådana här tillställningar.»
Härmed nickade hon och seglade bort. Men
så snart generalskan gått, lossades Adéles tungas
band. Hon kallade sin antagonist den elakaste,
simplaste, intrigantaste gumma hon någonsin sett;
hon kunde inte förstå, nej hon kun-de in- te
för - stå, — och hon plirade med égonen och lade
armarne i kors, — att en dylik person blifvit vald
att stå i spetsen för ett barmhertighetsverk, hon
uttalade sina tvifvel om, att basaren skulle komma
att uppfylla sitt ändamål, tvifvel, så mörka och
betydelsefulla, att man deruti nästan kunde spåra
häntydningar på att generalskan ämnade undan¬
snilla en del af inkomsterna. Vidare berättade
hon, att generalskan visst icke hade det bästa rykte
om sig, att hon i sin ungdom haft någon liaison
med en rysk diplomat, Terschi... Tersko... ja,
hon erinrade sig ej hans namn, — och att hon
ej kunde förstå, att man i societeten tolererade
qvinnor, hvilkas rykte så der flickats, det var en
slapphet, en sedeförderfvande slapphet, som hon
ej kunde gilla...
Medan hon till sina åhörarinnors stora upp¬
byggelse pratade om generalskan och hennes
menliga inflytande på moralen i sällskapslifvet,
kallnade hennes mans té, och då hon ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
