Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 144 —
Hon hade bedt Adéle att följa med sina flickor,
för att hjelpa henne att roa de små gästerna. På
middagen, samma dag balen skulle ega rum, kom
Adéle upp till henne, brådskande och ifrig, och
framstälde, efter åtskilliga slingringar och ursäkter,
ett förslag att äfven bjuda Bernfelt och Dentow i
afton, de voro ju så gamla bekanta och så »hygg¬
liga» och »snälla», etc. Förhållandet var nemligen,
— slutade Adéle med en hängifven förtrolighet, —
att Bernfelt just i afton ämnat sig på visit hos von
Lindens, och att Adéle tyckte det var så synd att
ej kunna taga emot honom, — han var så road
af familjelifvet, det visste hon, nu skulle han kanske
tillbringa aftonen på något kafé, eller kanske ändå
sämre ställe, och det sved i Adéles moderliga hjerta
att tänka något dylikt.
»Ja bevars,» svarade Caroline likgiltigt, medan
hon inom sig darrade af sällhet vid tanken på att
hon, utan att ha gjort något dertill, utan att ha
väntat eller hoppats, helt plötsligen skulle få återse
baronen, »men hur ska’ det ga till?»
»Jo, för all del,» ropade Adéle ifrigt, »Bernfelt
kom ... jag .menar, jag ska’ skrifva ett ord till
Berntelt, så underrättar han Dentow! Adjö, söta
Caroline... vi triffas da... Au revoir... jag har
si bradtom.. .»
Och hiirmed skyndade hon sin vag, for att
möta löjtnanten, som promenerade på gatan ett
stycke längre bort och väntade henne.
Caroline gick hela eftermiddagen i ett rus af
sällhet, otålig väntan och bittra samvetsförebråelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
