Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 145 -—
Det var icke rätt af henne att ha bjudit Dentow
— nej, — och det var icke comme il faut heller,
hon insåg det ögonblickligen med en verldsdams
säkra instinkt. Men nu var det gjordt, och hon
kände ea jublande fröjd öfver att det ej kunde
ändras.
Fram emot sextiden kom emellertid ett kort
från baronen, hvarpå han tackade för bjudningen,
men han var tyvärr sjuk och måste hålla sig in¬
stängd på sina rum.
Caroline sjönk ned i en soffa, då hon läst
dessa rader; hon var alldeles blek och stora tårar
kommo henne i ögonen. Hon gjorde icke en rö¬
relse, hon satt en lång stund med kuvertet i ena
handen och kortet i den andra och stirrade dröm¬
mande framför sig. Sjuk... instängd på sina
rum... hon sag honom framför sig, liggande på
en soffa, ensam, lidande, med hufvudet bakåtlutadt
och i blicken detta brännande, smärtsamma uttryck,
hon så väl kände till... Sjuk, på hvad sätt var
han sjuk? Hennes upprörda fantasi gaf genast åt
ett obetydligt illamående, — hufvudvärk och snufva
— karakteren af ett svårt lidande, hon kände ett
passioneradt begär att få komma till honom, i inbill¬
ningen satt hon redan vid hans bädd och vårdade
honom under en lifsfarlig sjukdom . . .
Hon uppvaknade ej ur dessa drömmerier, förrän
de små balgästerna började komma. De voro
bjudna på kaffe klockan sex, och de infunno sig
alla mycket punktligt, fina, artiga och högtidliga.
De små flickorna hade ljusa, tunna klädningar,
Roos. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
