Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 152 —
Louise till exempel blef alldeles öfverhöljd med
buketter och dekorationer, antingen nu orsaken
härtill var hennes vackra ögon eller hennes vackra
klädning från mamsell Dyrell.
Plötsligen afbröts den rådande munterheten
af ett ifrigt och högljudt gräl, som nästan omedel¬
bart öfvergick till handgripligheter. Gerdt hade
råkat i tvist med en af sina kamrater om en flicka,
på hvilken de båda ansågo sig hafva anspråk för
denna dans. Caroline kom genast fram och för¬
sökte lugna de små stridskämparne, först med
goda ord och så med varningar och hotelser. Men
det lyckades ej. Gerdt var i ett tillstånd af full¬
ständigt raseri. - Hans mörka ögon, vanligen god¬
modiga och vänliga, gnistrade, hans små händer
knöto sig, han stampade och flämtade ursinnigt.
Det var som om alla frön till kommande passioner
svält och grott inom honom med en förvirrande,
bedöfvande styrka. »Hon ska dansa med mig!»
skrek han och slog med den knutna handen mot
sin rival, »hon ska’ dansa med mig!»
Caroline kiinde sig mycket harmsen 6fver att
hela sällskapet skulle se hur magtlés hon var gent
emot den ursinnige gossen, och hon upprepade
gang pa gang att hon aldrig forr sett Gerdt sadan,
att han eljest var det snällaste och lydigaste barn,
med mera, som mödrar bruka säga, då deras barn
uppföra sig illa inför främlingar.
Slutligen ryckte Caroline honom med våld
ifrån hans antagonist och förde honom in i sa- ¬
longen. Men han slet sig genast lös och ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
