Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
belägrade och hade redan vid andra valsen sina
program fulltecknade.
Och så gick dansen allt lifligare. Små, runda
kinder började glöda, och små hjertan svälla af
dunkla, outredda känslor af triumf och lycka, och
blå, tindrande ögon blickade omkring sig, stolt
och käckt, likt en ung fogel, som första gången
pröfvar sina vingar en vacker sommarmorgon och
aningsfullt känner hur högt och långt de en gång
skola bära honom.
Vid åttatiden infann sig ganska rigtigt löjt¬
nant Bernfelt. Han var af okänd anledning vid
det mest uppsluppna lynne. Han dansade med
barnen, han dansade med Caroline och Adéle,
han dansade med mademoiselle Rose och de
andra bonnerna. Han lekte och rasade med gos¬
sarne, han nöp och smekte de små flickorna, och
lilla Louise von Linden blef så förtjust i honom,
att hon oupphörligt ville sitta i hans knä, och när
han frågade henne, om hon ville blifva hans lilla
fästmö, rodnade hon och svarade att det ville hon,
fast då skulle hon först slå upp med en gosse,
med hvilken hon just nyss förlofvat sig. Löjtnant
Bernfelt skrattade och kysste henne; då blef hon
ändå rödare, lade hufvudet på sned och tittade på
honom med ett par blå, strålande ögon, och då
var hon så lik sin mamma, att han måste kyssa
henne en gång till.
Då kotiljongsdekorationerna skulle utdelas,
tog Caroline distributionsrätten öfver en del, på
det att ej allt för stora orättvisor måtte begås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
