Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—— 154 sb
återtaga sina brutna förbindelser. Nej, det ville
hon inte, det förklarade hon genast bestämdt, hon
var fortfarande förlofvad med löjtnant Bernfelt.
Nu blef det en häftig och liflig springdans.
Kedjan växte mer och mer, slingrade sig genom
hela vaningen, ut och in genom dörrarne, genom
korridoren och tamburen. De små skrattade och
skreko, deras armar sträcktes och drogos... nu
måste någon släppa... det var alldeles omöjligt
att hålla i längre... stanna, stanna... nu går
alltihop sönder! Nej, det var ingen som ville
stanna... de fingo passa på när farten saktades . . .
då gälde det... Jo, det gick ändå ... hurra ...
men man fick minsann hålla i af alla krafter .
aj, aj, aj, så de slita i armarne... men så
lustigt... sa roligt... sa.
Caroline deltog ej i springdansen som Bern¬
felt och Adéle. Hon stod i dörren till salongen
och betraktade med ett vemodigt, strålande leende
den stojande skaran, som jagade förbi. Hvarje
gång hennes blick stannade på Ingegerd, fick hon
tårar i ögonen; hon kände ett häftigt begär att
gråta, och hon måste kämpa med sig sjelf, för att
hålla tillbaka de frambrytande tårarne.
Då dansen var slut, fingo barnen sitta stilla
en stund för att bli svala, derefter skedde upp¬
brott och de små förpassades hem, insvepta i
schalar och kappor, belastade med kotiljongs¬
dekorationer och karameller, och uppfylda af det
angenäma medvetandet att ha en hel mängd roliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
