Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och intressanta saker att meddela pappa och
mamma.
Adéle och löjtnanten sutto ännu en stund
qvar och pratade. Caroline kände sig mycket
trött och osällskaplig och hoppades innerligt att
Adéle skulle märka detta och taga afsked. Men
så länge löjtnanten var glad och språksam, märkte
Adéle ingenting, utan satt ogeneradt qvar, trots
värdinnans faordighet. Slutligen började Bern¬
felt att gäspa, och detta blef för Adéle en signal
till uppbrott.
»Kors att klockan redan är så mycket!» ro¬
pade hon, alldeles som om Bernfelt varit en tid¬
mätare för henne. »Kom, småttingar!» fortsatte
hon, i det hon steg upp och vinkade till sig Louise
och Anni, »vi ska’ fara hem nu! Nej, kara barn,
trampa inte pa min klaédning! Issa, ser du inte att
du slar ut hela konfektpésen?... Sa, siig nu god¬
natt åt tant och tacka vackert för i afton... Så
der ja... Rose, sätt väl på dem och drag scha¬
larne upp kring halsen!»
Härpå omfamnade hon Caroline och- sade ett
slags förberedande farväl åt löjtnanten, säker som
hon var, att denne skulle följa henne ned till vag¬
nen och bereda henne tillfälle att allvarligare och
eftertryckligare taga afsked af honom.
Då hon kommit ut i tamburen och medan
löjtnanten tog på sin öfverrock, hviskade hon
brådskande till Caroline:
»Söta Caroline, gör mig den tjensten att inte
precis omtala att...att... Bernfelt varit här i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
