Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 156 —
afton! Om Dentow också varit med, hade det ju
ingenting gjort, men nu... du förstår... Inte att
det egentligen gör något... men i alla fall... du
förstår ... menniskor misstyda ju allting...»
»Nej, gudbevars, det ska’ jag visst inte tala
om,» svarade Caroline med en likgiltighet, som
verkade högst lugnande på Adéle.
» God - natt nu, älskade Caroline!» utropade
hon med en eldig kyss; hon tyckte i allmänhet
om att kyssa sina väninnor i löjtnantens närvaro.
»Tack for i afton! Anni, nicka at tant! sa... herre
Gud, hva’ du ser komisk ut... stackars liten, du
har ju inga ögon... God natt... god natt!»
»God natt!»
Adéle försvann genom tamburdorren, |6jtnan¬
ten bugade sig, barnen och deras bonne nego, och
Caroline nickade ännu en gång åt dem. Derefter
gick hon in i barnkammaren, der Ingegerd höll
på att afklädas, satt en stund och jollrade med
henne, lät henne läsa sin lilla bön och gaf henne
den vanliga godnattkyssen. Sedan ordnade hon i
rummen, talade nagra ord vid sin kokerska och
gick så in i sängkammaren för att lägga sig.
Hennes man var bortrest på en dag, hon hade
derför begagnat tillfället att då ordna barnbalen.
Halft afklädd kastade hon sig på sängen och
tillslöt ögonen. I ett ögonblick framträdde Den¬
tows bild, som hon nyss under bullret omkring
sig endast otydligt skymtat, klar och lefvande, lik¬
som lösgörande sig från alla andra intryck. Hon
såg hans ansigte tätt bredvid sig, dödsblekt och
AREARR,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
