Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AA 165 pa,
namn, genomfors hon af ett trotsigt, besinningslést
begär att nytja den makt, som i denna stund var
hennes, att plåga honom, att hämnas på honom
för allt hvad han låtit henne lida under dessa
dagar, att visa honom att en qvinna sådan som
hon, behandlar man icke på detta sätt: ena gången
tiggande om ett ord, en blick, andra gången kall,
nästan ohöflig.
»Säg baron Dentow att jag inte kan’ ha nöjet
taga emot honom,» svarade hon hastigt.
Men då hon uttalat dessa ord, blef hon rädd.
Hon kände icke igen sin egen röst, hon tyckte att
det var någon annan än hon som talat, och att
hon i sjelfva verket ämnat säga alldeles motsatsen
till hvad hon nu sagt.
»Hvad har jag gjort?» tänkte hon ångestfullt,
medan betjenten vände sig om för att gå ut. »Nej,
det var inte min mening... det var inte jag
sjelf... nej, jag måste träffa honom .. .»
Hon gjorde en rörelse för att hejda betjenten,
men hon kunde ej, hennes hand sjönk ned, och
orden ‘stockade sig i hennes strupe. Hon sprang
ut genom en annan dörr, in i en korridor som
vette åt tamburen. Här var det alldeles mörkt,
så att hon kunde se baronen, utan att sjelf blifva
sedd. Han stod med hatten i hand och ansigtet
vändt emot henne. Skenet från gaskronan föll
öfver det mörklockiga hufvudet och de fina dragen
med deras på en gång veka och hårda uttryck.
Nu vände han sig häftigt om, och Caroline hörde
betjenten med likgiltig röst upprepa hennes ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
