Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 178 —
Adéle skrattade och kände sin vänskap för
fröken Stjerne snarare ökas än minskas. —
Följande dag och dagen derpå stred Caroline
mot en häftigt påträngande frestelse. Hon stred,
emedan det var hennes pligt att strida och emedan
hon derigenom trodde sig minska det felsteg
hon ämnade begå, men hon hade hela tiden ett
dunkelt, på en gång lugnande och upprörande
medvetande, att hon till slut skulle gifva vika.
Denna frestelse bestod i en oemotståndlig ön¬
skan att på något sätt, personligen eller genom
bref, meddela sig med Dentow. Hon kunde icke
uthärda denna skilsmessa. Hon trodde ej att or¬
saken till ’baronens uteblifvande från repetitionen
var ett oförutsedt hinder, utan att han ej kommit,
derför att han icke mera ville träffa henne. Om
de blott »hade skilts som vänner, skulle hon icke
ha tagit detta steg till ett återseende, men nu visste
hon att baronen var uppfyld af bitterhet mot henne
— han måste ju det, då hon sjelf stängt sitt hem
för honom — och det kunde hon ej uthärda. Allt
annat, men icke det! Det var, så räsonerade hon,
den tagg, som kom såret i hennes hjerta att bulna.
Och ett sår kan man uthärda, men börjar det att
bulna och man ej söker hjelp " derför, då följer
kallbrand och döden...
För denna logik gaf hon vika. Hon satte sig
således på eftermiddagen af andra dagen efter
supén hos Adéle, och skref följande bref till ba¬
ronen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
