Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 203 —
»Adéle,» afbröt henne mannen och tryckte
med strängt allvar sin hand emot bordet, der Adéle
satt, »du talar pa ett sitt som... som... dr otill¬
börligt, upprörande. Den som inte visar de sina
vördnad och kärlek, skall snart inte hafva konsi¬
derationer för någonting... Det är samhällsupp¬
lösande, demoraliserande att lossa på de heligaste
af alla band, familjebanden. . .»
»Ah, det var förskräckligt! ... Nåja, ifall det
är på något sätt samhällsupplösande att Adolf von
Linden ej blir bjuden, så vill jag visst inte yrka
derpa... Så der... låt oss för all del pricka för
hela raden af von Linden, en... två... frö
fyra, — kanske gamle presidenten också, fastän
han är döf och blind och åker i rullstol?»
»Adéle, du förvånar mig verkligen...»
Mera hann han icke att säga, ty ur lampan,
som Adéle åter igen skrufvat upp, stod som en
röd eldqvast, och just då von Linden började att
förvåna sig, brast glaset.
»Se sa der!» utropade han forargad. »Ja, det
är följden af att skrufva upp sa haftigt som du
alltid gör. Har jag inte hundrade gånger sagt
dig...»
»Nå, hvad gör det?» svarade Adéle, i det hon
gick fram till fönstret och drog upp gardinen. »Det
är ju ännu full dager ute, nog ser du att taga dig
en liten lur till. Puh, så här röker! — snälla
Claës; för all del skrufva ned lampan!»
Expeditionssekreteraren fortfor att puttra om
slarf och envishet, försökte att borttaga det söndriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
