Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 204 —
glaset, brände sina fingrar, blåste på dem, puttrade
ännu mer och ringde slutligen för att få lampan
utburen.
Emellertid återstod endast nu att bestämma,
hvilka ungherrar som skulle bjudas, och bestyret
härom öfverlemnade von Linden välvilligt åt sin
hustru. Hon tycktes icke alls tveka i sitt val.
»Grefve Örneklou... honom måste man väl
bjuda! Han ä visserligen dum och tråkig som...
men man får väl lof för öfverstinnans skull —
och — han @’ i alla fall grefve!»
För öfrigt ämnade Adéle icke bjuda annat än
fina, distingerade och framför allt ridderliga unga
herrar. Det var endast två af detta senare slag,
som hon uteslöt, den enå — sa sade hon till sig
sjelf — emedan han liste pa Mariebergsexamen
och hon ej ville störa den unge mannen i hans
studier, och den andra, emedan hans moster dött
i förra veckan; — men den omedvetna, innersta
bevekelsegrunden var, att den förstnämnde af de
begge uteslutna hörde till Carolines ifrigaste be¬
undrare, och att den sistnämnde för någon tid
sedan tillåtit sig yttra »att fru von Linden började
blifva bra tjock». Tjock! Den som tyckte att
Adéle var tjock, skulle icke få komma med på
societetsspektaklet och beundra henne i den under¬
sköna toalett mamsell Dyrell skulle förfärdiga, äfven
om hans moster icke dött i förra veckan!...
Följande morgon utskickades vaktmästaren för
att bjuda. Herrskapet von Linden hade tur; alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
