Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 206 —
oroa sig för, bara litet feber! Der var den nu
igen, den der »familjeegoismen», som Adéle hatade
så och som åstadkom så många ledsamheter!
Hon skyndade upp till Caroline och bad denna
på det mest bevekande sätt att åtminstone vänta
med att så bestämdt säga att hon ej kunde upp¬
träda om lördag, man kunde ju se tiden an, Inge¬
gerd skulle kanske vara alldeles återstäld till dess.
Men Caroline var lika oräsonlig som Adéle.
Hon hade icke nog sinneslugn att inse, att denna
feber kanske skulle vara öfver om ett par dagar;
hennes lilla flickas insjuknande hade träffat henne
så djupt och smärtsamt, att hon icke var sig sjelf
mäktig. Hon såg i denna sjukdom ett omedelbart
ingripande af försynen, en varning att hejda sig
eller — ett straff för det orätta hon redan begått —
och tvärt emot Adéles uppmuntrande försäkringar
att febern snart skulle gå öfver, kände hon inom
sig en dyster aning att den var början till en svår,
ja kanske lifsfarlig sjukdom.
På Adéles ifriga böner och föreställningar
svarade hon blott, att hon för ögonblicket icke
hade sinne att tänka på något annat än sin lilla
flicka, att hon var så orolig, så upprörd, att socie¬
_ tetsspektaklet, hur mycket det an intresserade Adéle,
under nuvarande förhållanden var henne alldeles
likgiltigt. Och med detta besked måste Adéle låta
sig ndjas.
Två dagar förgingo utan att Ingegerds tillstånd
förändrades. Inga andra sjukdomstecken förmärk- ¬
tes, endast en stark, ihållande feber. Caroline
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
