Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 205 —
deras gäster voro oférhindrade att komma, utom
grefve Örneklou.
»Åh, det var då för ledsamt!» sade Adéle,
»hva’ den stackars 6fverstinnan ska’ bli bedréfvad!»
Hon kallade alltid 6fverstinnan vid dennas
titel, som mycket älskande slägtingar pläga göra,
då de tala om hvarandra. — —
Allting var således nu på bästa sätt ordnadt
för den blifvande festen, men i början af veckan
inträffade en händelse, som hotade att göra allt¬
sammans om intet. Lilla Ingegerd insjuknade nem¬
ligen plötsligt i en häftig feber.
Stor uppståndelse och förvirring. Adéle vred
sina händer och uppstämde högljudda klagovisor
öfver försynens grymhet att aldrig låta henne
njuta ostördt, att alltid hemsöka henne med mot¬
gångar och ledsamheter just när hon någon gång
i lifvet tänkt att helt och ostördt få roa sig, m. m.
i samma stil. Löjtnanten, som om några dagar
skulle på mötet och dessförinnan ville helsa på hos
vänner i Skåne, blef förargad vid föreställningen
om ett uppskof och underrättade Adéle med en
dystert anklagande röst, att om spektaklet icke
egde rum lördagen, kunde han åtminstone ej
vara med derom. Den stackars Adéle blef ännu
mera förtviflad; skulle då detta societetsspektakel,
för hvars realiserande hon under flere år så ihärdigt
bearbetat sin mans estetiska sinne, till slut icke
bli af? Och hvarför? Derför att ett litet barn
hade fått feber... ingenting annat än feber, icke
en gång någon bestämd sjukdom, som man kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
