Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 21r —
igen; i stället erfor hon en nästan plågsam an¬
strängning vid att lösrycka sig ur den i hennes
inbillning renande och försonande smärta Ingegerds
sjukdom förorsakat henne, och återvända till lifvet.
Den sorg hon känt under dessa dagar hade varit
så djup, så hel, att den liksom insvepte hela lifvet
i ett sorgflor och utestängde hvarje annan före¬
ställning, tanken alt mista Ingegerd hade fylt henne
med ett så ändlöst qval, en så bestämd, dystert
lugnande förnimmelse att sedan vore hela hennes
lif invigdt åt ånger och botgöring, — att det nu
nästan plågade henne att släppa dessa tankar och
på nytt gripas af de oroliga, lockande frestelserna
derutifrån. Föreställningen att Ingegerds sjukdom
var ett omedelbart ingripande af försynens hand,
dunstade nu omärkligt bort; med den försvann
äfven det resignerade, ödmjuka lugn hon tillkämpat
sig, och de forna känslorna grepo henne ånyo.
Fram på förmiddagen kom Adele för att efter¬
höra Ingegerds tillstånd, och då hon fick se hur
rask den lilla var, började hon genast uppstämma
Jubelsånger, som hotade att aldrig taga slut. Caro¬
line kände sig allt annat än vänligt stämd emot
henne; den lilla frun, med sina strålande ögon och
oafbrutna skratt, föreföll henne, isynnerhet jemförd
med fröken Stjerne och hennes vänskap, mer än
vanligt fadd och ytlig, och hon gaf henne både
korta och ovänliga svar. Men derom brydde sig
Adéle icke det allra minsta ; om blott Caroline
spelade med, fick hon vara sur som ättika, ifall
det så behagade henne; i den uppsluppna glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
